Bål ska i natten bränna mörkret
Slicka grenar, spräcka stenar
Oknytt skräms från dessa nejder
Elden osar, eder svärs,
Väck du vinter för evig tid.
/Melo - häxan som ingen brände
Bål ska i natten bränna mörkret
Slicka grenar, spräcka stenar
Oknytt skräms från dessa nejder
Elden osar, eder svärs,
Väck du vinter för evig tid.
/Melo - häxan som ingen brände
Dagar som denna, när solen värmer och världen doftar vår, då är det förvånansvärt gott att leva. Trots att det finns delar av mig som värker, finns det även delar som jublar och tror på goda tider.
/Melo - för våren
Man ska icke väcka harm genom att begå haram.
Men är det rätt för alla att halalla?
/Melo - idag på nödrimshumör
Sitter på toppen av världen och funderar på varför de mest geniala texterna skrivits av de trasigaste själarna. Är det så att den konstnärliga drivkraften kräver ett visst mått av olycka och galenskap?
Kanske är olycka ett måste för att se saker i nya perspektiv? Kanske måste man skära av sig örat för att måla riktigt vackra solrosor? Eller är det tvärtom ett sätt för universat att utjämna? Du är visserligen talangfull men du kan inte få allt, varsågod här har du lite hjärtesorg för balansens skull.
Ja inte vet jag, men man kan ju undra!
/Melo
... för inte första gången att DN debatt borde införa någon form av idiotibegränsande funktion. Det är så oerhört fascinerande att läsa något så urbota korkat som dagens debattinlägg om aborter. Att dessutom försöka följa med i de "slutsatser" som dras gömda bakom akademiska floskler gör mig yr i huvudet. Så urbota korkat. Så undermåligt genomarbetat. Fascinerande. Kan man bli doktor på det borde jag fan vara professor vid Oxford.
/Melo
Så stod du där. Kanske en meter bort på sin höjd. Så nära. Men avståndet vår viljekraft skapade var enormt. Så långt borta. Det var fint att se dig. Hoppas du kände det samma.
Ord fascinerar mig. Jag älskar ordbyggen och sammansättningar. Att göra nya ord för att det är roligt och för att de ibland behövs. Att skriva. Att få ge uttryck. Men även att läsa andras ordbyggen. Citerar därför dagens bästa: Att inte vara halalls. Det är intelligent humor.
/Melo
De kontrollerade tankarna flyr mig idag,
villar in sig på egna vägar och irrar fram och tillbaka.
Undrar
Saknar
Funderar
Inga svar står att finna idag heller.
... att jag kunde lyfta och flyga rakt mot solen. Låta vindarna bära ett tag tills armarna inte orkade mer. Och sedan störta mot jorden tills allt tog slut.
Jag testade att sopa undan och lägga en stor matta över allt. Jag vägrade prata om att man faktiskt såg att det låg någonting under den. Jag insåg slutligen att man måste lägga upp allt på bordet, om inte annat för att undvika snubblande på fyllan. Det var bra. Det blev ärligare så. Ibland är saker som de är, men man måste försöka ändå. Man kan inte få allt, men var skulle man ställa det.
/Melo
Min inre tonåring är högröstad och svårtystad. Du får inte säger jag. Skit i det du säger hon, medan hon knycker på nacken. Jag hatar dig, säger hon sen, du fattar ju ändå ingenting. Men jag fattar, jag är ju ändå hon och hon är jag. Visst fattar jag. Att vilja men inte få. Att tvinga sig att välja väg. Det gör ont. Men kanske blir jag vuxen av det slutligen.
/Melo
Om hjärtat riskerar att brista: Leta upp högsta möjliga topp i närheten. Snöra på dig löparskorna. Spring. Allt vad ditt hjärta förmår. Öka lite till, ända tills hjärtat brister. Fysisk smärta slår den psykiska. Vehrgang.
Från marskatt till aprilväder. Från solsken till regn till frost till värme. Upp å ner, ner å upp. Det kanske är så livet ska vara?
/Melo