Det finns en tid för allt ...

Tiden just nu är för det första SOMMARTID. Det är icke att förakta. Faktum är att det alltid borde vara sommar.

Tiden just nu är för det andra TID FÖR EFTERTANKE. Det är bra. Att tänka efter före och sortera.

Tiden just nu är för det tredje TID FÖR STYRKA. Min styrka. Den jag är i mig själv. Och jag är stark. Och glad.

/Melo

Trött, tröttare, Melo

En vana ska inte bara brytas så där. Inte utan att tas upp igen. Därför skriver jag ett inlägg trots att jag är så trött att jag knappt kan se tangenterna. Dagen har varken varit dramatisk eller bitter men den har varit lång. Mycket lång. Skönt som omväxling. Med odramatiskheten och obitterheten menar jag, inte långheten. Lugn och tystnad är vad som behövs för att återuppta min forna styrka. Och sömn. Så det är nästa sak jag planerar att återuppta: sovande. Imorgon kanske jag får för mig att börja äta igen. Vem vet?

Asch, där blev jag ju melodramatisk igen. Nåja, det är ju ändå jag.

/Melo 

Till dig

Jag ville skriva något vackert,
men mina händer darrar fortfarande.
Mitt sinne genomljuds av din röst,
så att mina tankar stannar upp.
Du finns

Själv är bäste dräng men ensam är inte stark

Kvällens ord delades och blev ett. Ensamhet föder ångest. Utanförskap, inbillat eller verkligt, föder sorg. Allt sammantaget ger magont och önskan om att försvinna. Så mycket enklare det skulle vara om man var någon annanstans än här.

Kvällens dikt är av Pär Lagerkvist:

Betydelselöst

Det mesta är så betydelselöst.
Men så finns det någonting oerhört som stiger upp som
ett glödande moln på himlen
och förtär allt.
Då blir allting förvandlat
och det som nyss tycktes dig av största värde
har inget värde alls för dig mer.
Och du går bort genom alltings aska
och är själv aska.

Det mesta är så betydelselöst.


/Melo

Kvällens ord: Glängest

GLÄNGEST gläng³est², r. l. m. l. f.; best. -en. 

[GLÄNGEST]

1. egenskap(en) l. förhållande(t) l. tillstånd(et) l. känsla(n) att vara glad samtidigt som man är fylld av ångest (se GLAD, adj.¹ + ÅNGESTFYLLD, adj.¹); tillfredsställelse, fägnad, hugnad, gamman, fröjd; i kombination med känslor av ängslan, oro, farhåga (att ngt obehagligt l. olyckligt är för handen l. skall inträffa).


/Melo

Om man inte visste bättre skulle man kunna tro ...

... att det är vinter bara för att det snöar
... att gudarna motarbetar en bara för att man motarbetar sig själv
... att kärnkraftsverk är säkra
... att livet är svårt eller för all del enkelt
... att saker blir bättre av att man lider mer än de man sårat
... att ålder föder visdom
... att man har ett val när det kommer till kritan
... att det här inlägget kommer fortsätta i en evighet

/Melo

Finns det någon som har en biljett till Flyktialand?

Att flykt kan vara så tilltalande. Känner ödmjukhet inför människor, tidigare av mig dömda och föraktade, som rymt ett halvt jordklot bort. Jag förstår nu. Vill göra det samma. Att stanna kvar och se vad man orsakat gör ont. Att inse att man inte ångrar det hela gör ondare. Att se sig själv i spegeln och förstå att man inte är bättre än någon annan människa ... det däremot är nyttigt, mitt i smärtan.

Det finns de som säger att jag inte är usel. Men jag tror att en hel del faktiskt skulle säga att jag är det. För det skulle jag sagt. Skärp dig, skulle jag sagt, det är väl för fan bara att undvika situationen?! Nej. Det var aldrig så enkelt. Situationen spårade ur så snart den uppstod, redan då var det för sent. Man ska inte döma. Men det gör man i alla fall.

Och ändå skulle jag inte göra ogjort. Vill inte.

/Melo

Lättare att tänka efter ... efter.

Var det egentligen så smart det där? Jag menar hur låter det här scenariot: Ska vi göra något riktigt dumt som ett experiment? Vi letar upp en holme i havet som drabbas ofta och mycket av jordbävningar. Vi tar ca 128 miljoner människor å sätter dem på sagda holme. Eftersom de inte får plats på ett plan, bygger vi oerhört höga hus och sätter in människorna i. Vi gör så att de äter rå fisk. Gärna stark och salt rå fisk. Vi skakar holmen lite ibland för spännings skull. Troligen börjar vi tröttna här och vill slänga in ett wildcard i experimentet. Vilket kan vara bäst med tanke på att holmen redan haft problem med att någon snarstucken nation tappade lite kärnvapen på dem? Borde man inte kunna ta den idén å springa iväg med den lite lagom? Skulle vi inte kunna bygga, hmmm, låt oss säga kanske, äh är inte det lite väl många ... Men ok, låt oss säga att vi lite slumpartat kastar ut en sisådär 17 kraftverk med 55 kärnreaktorer på holmen. Vi försäkrar såklart att allt är säkert och att det inte finns någon risk för problem. Ingen risk alls. Är ni med? Ska vi öka spänningen med experimentet lite? Ok. Vi skakar holmen jättemycket. Ooooops. Ajdå. Det gick ju inte alls bra. Men vet ni, om vi bara håller minen, låter en man gråtande be om ursäkt i TV och LJUGER för befolkningen om den riktiga faran, då blir det inget problem. Så gör vi.

Som sagt. Var det egentligen så smart det där? Och varför känns det som en synonym till mitt liv? Melodramatiskt nog? Tackar!

/Melo

Man ska inte skåda given glädje i mun ...

Av någon anledning blev jag precis glad. Det räcker med det.

/Melo

Var finns ett par stålskodda Docs när man behöver dem ...

Mitt liv, som det är nu, är surrealistiskt utan gräns. Häromdagen ville jag sparka in huvudet på ödesgudarna. Det vill jag idag också. Med stålskodda docs på tassarna. Jag tror, helt seriöst, att jag håller på att bli galen. Jag är inte ett jag längre, utan fler. Som en hyfsat vardagssplittrad person borde jag ju kunna leva med det tänker jag. Men att kastas från lycka till misär för att sedan kastas upp igen ... det är helt enkelt inte coolt.

Kort idag, men bättre än inget,

/Melo

Har du någonsin sett en halvsläckt lampa?

Earth Hour. Jo det är en bra idé! Faktiskt! Men precis som med konceptet Kvinnodagen känns det lite ... ja lite. Som att man kan döva sitt samvete genom att släcka en lampa, eller ja alla lampor, i en timme. Visst, man måste göra nåt. Jag kommer att släcka för att det är bättre än att inte göra det. Men inte fan dövar det mitt samvete. Och dövar det ditt samvete så borde du faktiskt tänka en gång till. Minst. Men släck ändå, det är inte det jag menar.

Här kan ni kanske ana att jag kan bli lite rabiat också, förutom melodramatisk och bitter. Jo då, så är det.

Apropå lampor och mina egenheter så beskrev jag mig själv häromdagen för en nyfunnen vän, det var då jag kom på bloggnamnet förresten. I allafall så konstaterade jag att jag är av eller på. Mörk eller ljus. Ledsen eller glad. Och jag frågade honom om han någonsin sett en halvsläckt lampa. Han skrattade. Och kallade mig charmig. Då blev jag ljus, glad och på. Jag tar tillvara de stunderna just nu. Mitt humör lär hamna sex fötter under om bara ett litet tag igen, nu är det i allafall i markplan. Markplan är förhållandevis bra. Förhållandet däremot, det är just nu varken vist eller bra. Men mer om det en annan bitter dag.

Här för att stanna,

/Melo

Dagens låt: Noice – Du lever bara en gång

Earth Hour - släck för en ljusare framtid | Världsnaturfonden WWF

Sex fötter under ytan

Jo precis sex fötter under befinner sig mitt humör idag. Levande begravt i en billig kista av kartong. Kall och blöt marsjord. Troligen har dödgrävaren dessutom krossat locket för att jorden ska rinna in så han slipper återkomma med mer jord när kistan ruttnat ihop.

Och det är dessutom helt mitt fel. Eller livets. Eller det förbannade jävla kosmos fel. Finns ödesgudar skulle jag vilja ge dem stryk. Skulle vilja sparka in huvudet på dem. För att tacka liksom. Tack så jävla mycket för den snurren i mitt liv. Hoppas det är roligt att titta på när allt rasar. Peta gärna lite där det gör ont när ni redan håller på. Varsågod här har ni ett ton salt som ni kan använda också.

Melodramatisk och bitter? Jag sa ju det. Välkomna hit om ni orkar.