Var det egentligen så smart det där? Jag menar hur låter det här scenariot: Ska vi göra något riktigt dumt som ett experiment? Vi letar upp en holme i havet som drabbas ofta och mycket av jordbävningar. Vi tar ca 128 miljoner människor å sätter dem på sagda holme. Eftersom de inte får plats på ett plan, bygger vi oerhört höga hus och sätter in människorna i. Vi gör så att de äter rå fisk. Gärna stark och salt rå fisk. Vi skakar holmen lite ibland för spännings skull. Troligen börjar vi tröttna här och vill slänga in ett wildcard i experimentet. Vilket kan vara bäst med tanke på att holmen redan haft problem med att någon snarstucken nation tappade lite kärnvapen på dem? Borde man inte kunna ta den idén å springa iväg med den lite lagom? Skulle vi inte kunna bygga, hmmm, låt oss säga kanske, äh är inte det lite väl många ... Men ok, låt oss säga att vi lite slumpartat kastar ut en sisådär 17 kraftverk med 55 kärnreaktorer på holmen. Vi försäkrar såklart att allt är säkert och att det inte finns någon risk för problem. Ingen risk alls. Är ni med? Ska vi öka spänningen med experimentet lite? Ok. Vi skakar holmen jättemycket. Ooooops. Ajdå. Det gick ju inte alls bra. Men vet ni, om vi bara håller minen, låter en man gråtande be om ursäkt i TV och LJUGER för befolkningen om den riktiga faran, då blir det inget problem. Så gör vi.
Som sagt. Var det egentligen så smart det där? Och varför känns det som en synonym till mitt liv? Melodramatiskt nog? Tackar!
/Melo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar