Jo precis sex fötter under befinner sig mitt humör idag. Levande begravt i en billig kista av kartong. Kall och blöt marsjord. Troligen har dödgrävaren dessutom krossat locket för att jorden ska rinna in så han slipper återkomma med mer jord när kistan ruttnat ihop.
Och det är dessutom helt mitt fel. Eller livets. Eller det förbannade jävla kosmos fel. Finns ödesgudar skulle jag vilja ge dem stryk. Skulle vilja sparka in huvudet på dem. För att tacka liksom. Tack så jävla mycket för den snurren i mitt liv. Hoppas det är roligt att titta på när allt rasar. Peta gärna lite där det gör ont när ni redan håller på. Varsågod här har ni ett ton salt som ni kan använda också.
Melodramatisk och bitter? Jag sa ju det. Välkomna hit om ni orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar