Trött, tröttare, Melo

En vana ska inte bara brytas så där. Inte utan att tas upp igen. Därför skriver jag ett inlägg trots att jag är så trött att jag knappt kan se tangenterna. Dagen har varken varit dramatisk eller bitter men den har varit lång. Mycket lång. Skönt som omväxling. Med odramatiskheten och obitterheten menar jag, inte långheten. Lugn och tystnad är vad som behövs för att återuppta min forna styrka. Och sömn. Så det är nästa sak jag planerar att återuppta: sovande. Imorgon kanske jag får för mig att börja äta igen. Vem vet?

Asch, där blev jag ju melodramatisk igen. Nåja, det är ju ändå jag.

/Melo