"Det händer inte mycket här", sa bovärden, "det är en rätt sömnig by." "Ett gäng pensionärer träffas och spelar bridge i källaren ibland. Och så finns det en affär. Men det är inte mycket hålligång."
Precis det jag behöver alltså. En plats för lugn och ro. För kontemplation. För att andas, skriva och kanske måla. Men framförallt en plats med en dörr jag kan stänga om mig. Min dörr, till min tillflyktsort, en plats som ska vara lugn och stilla.
Men också en plats där man kan köpa choklad när andan faller på.
/Melo - snart lugnare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar