Hela dagen har jag haft lust att sätta mig ner och skriva något galldrypande bittert. Jag har sökt högt och lågt men den äkta bitterheten har inte velat ramla över mig. Jag får alltså låta mig nöjas med att sura över idiotfan som blängde på mig för att jag stannade med kundvagnen när jag handlade - är inte poängen att man ska stanna och fylla vagnen med saker? Sen kan jag fortsätta med att gnälla över den andra idiotfan som stannade precis framför mig med sin kundvagn och som jag blängde på för att jag blev tvungen att gå runt henne. Vaffan?! Stanna mitt framför så där. Vaddå "men skrev du inte nyss att du surade för att nån bläng..."?? Jo. Och?
Dessutom var det helvetes vackert och doftade satans somrigt av syren under min kvällspromenad. Och fågelkvittrandet sen. Inte ens en myggjävel kom och störde idyllen. Jag blir så förbannad. Här kämpar jag för att få ihop stoff till att skriva något riktigt eländigt och bittert och så gör naturen så!? Vad blev över då? Jo jag fick snällt skriva om kundvagnar istället. Hur tror ni det känns? Naturjävel.
/Melo - förbittrad över att tvingas till kundvagnsbitterhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar